Örbyhus

Örbyhus är känt sedan 1300-talet. Genom köp av riksrådet Sten Turessons (Bielke) änka Agneta, kom det i riddaren Johan Kristersson ägo som avled 1470. Sonen Krister, Gustav Vasas farbror, ärvde Örbyhus. År 1548 kom det i Gustav Vasas ägo. Han lät befästa Örbyhus som en borg med kraftiga murar och andra befästningar. Johan III höll sin bror Erik XIV fången där från 1574 till hans omtalade förgiftning och död 1577. Gustav Banér förvärvade Örbyhus 1641 och byggde om det till ett barockslott. Slottet ägdes sedan början av 1700-talet av Carl De Geer av Leufsta som gjorde både Leufsta och Örbyhus till fideikommiss för sin brorson, vetenskapsmannen Charles De Geer. Fideikommisset upphörde senare. År 1823 upprättades en plan med omfattande förändringar av Örbyhus tillsammans med arkitekten Carl Christofer Gjörwell. Mellan 1820–1840 omdanades Örbyhus till den slottsmiljö vi ser i dag i neoklassicistisk stil, i en vit-gul-orange färgskala. Mellan åren 1832 och 1888 ägdes Örbyhus av greve Baltzar (D76) genom giftermålet med friherrinnan Charlotta De Geer av Leufsta som fått det i gåva av sin far. År 1900 inköptes godset av greve Carl Gustav von Rosen och hans son Eugène som lät genomföra omfattande restaurerings- och inredningsarbeten. Örbyhus ägs idag av hans ättlingar i form av tre systrar d´Otrante och tre systrar De Roquette Buisson. Egendomen omfattar 3300 hektar med skogs- och jordbruk samt uthyrning av fastigheter.