Kundvagn
0
0,00 kr.
Egendomar - Tyskland
Godsen har haft en central betydelse för släkten von Platens historia. Enligt urtida vendisk rätt ansågs all jord tillhöra en kung eller furste. Efter att det gamla vendiska kungadömet störtades under tidig medeltid, förfor de rügenska furstarna på liknande sätt som i andra feodala system; mark och egendomar som de inte behöll själva, delades ut till kyrkor, kloster och till deras underlydande vasaller, som även innefattade adelsfamiljer. I ett länsbrev från 1602 bekräftas släkten von Platens egendomar på Rügen. I Trents socken anges bland annat Granskevitz, Fresen, Breetz, Zubzow och Gusterade samt fyra byar, däribland Trent. I Gingst socken fanns gårdar som Venz, Silenz, Gurtitz och Koldenhof samt fyra byar och slutligen i Schaprode socken; Dornhof och Retelitz samt åtta byar. Som mest innehade släkten sammantaget ett 60-tal egendomar på Rügen. Merparten av släktens alla jordagods var belägna på Rügens nordvästra del och innehade länsrätt, det vill säga rätten att utöva militär och juridisk kontroll samt beskattning inom området. Socknen Trent var uppdelad mellan godsen Granskevitz och Zubzow där länsinnehavararna även hade patronatsrätt – rätten att utse präst i socknen. Med den westfaliska freden 1648 tillföll bland annat Pommern och Rügen Sverige, varvid den svenska kronan utfärdade nya länsbrev för släkten år 1673, 1709 och 1722 där släktens gamla egendomar bekräftades. Under följande århundranden skedde många ägarförändringar och ett antal egendomar gick ur släkten. Vid krigsslutet 1945 fick kvarvarande innehav ett abrupt slut. Samtliga gårdar konfiskerades av ryssarna och förblev i statlig ägo under DDR-regimen fram till kommunismens sammanbrott 1989-1990. Efter åratal av juridiska processer har ett fåtal gods, med eller utan mark, återgått till släkten. I följande redovisning av tyska egendomar, är det några som inte har en direkt koppling till den del av släkten von Platen som senare kom till Sverige.